när jag var liten var skolan en hemsk stund för mig, jag hatade att vara hemmifrån just för att jag inte viste vad som pågick hemma. vad jag skulle mötas av när jag kom hem!

-var allt vanlig och normalt hemmaeller skulle jag mötas av massa folk, en full och sovande mamma, eller var hon ens hemma?

att växa upp i ett missbrukar hem har inte vart det lättaste. jag fick i tidig ålder börja ta hand om mig själv när mamma fick sina perioder att börja dricka. min mamma var och är den bästa jag haft i mitt liv, hon har gjort mig till den jag är idag men ibland tog alkoholen över hennes vardag och helg. när jag var mindre brydde jag väl mig inte så mycket av det hela, jag hade min extra familj jag var hos varannan helg och där var det så vanligt som det kan vara i en helt över svensson familj. och om jag var hemma när mamma tog flaskan så hade jag det ändå bra, hon brydde sig alltid om mig ändå, jag fick leksaker, hon gav mig mat osv aldrig att hon skulle miss-sköta mig eller så! men visst vart det jobbigt att det var fest osv hemma hela tiden.. men när jag vart häldre och kom upp i 8års åldern och började förstå mer och verkligen fattade vad det var som på gick då vart dessa perioder till min marddröm. när jag var i skolan var jag alltid orolig och hade ont i magen, jag viste aldrig hur det skulle vara när jag kom hem. låg mamma och sov när jag kom eller var hela lägenheten full med människor? eller så kanske mamma var nykter och satt och väntade på mig! eller så var hon nog kanske inte ens hemma när jag kom hem från skolan.. när mamma började med en öl så var det som att någon sparka till i min mage och jag hade konstant ont i magen tills mamma vart nykter igen.. jag vågade inte riktigt ta men någon ny vän hem för jag tyckte det var jobbigt att dom skulle se MIN mamma full..

när jag kom upp i tonåren började jag skita i allt det vart jobbigare och jag visade mig ofta förjävlig mot mamma när hon började dricka men fortfarande vart min oroliga mage kvar. sen jag var 10år hade jag lärt mig att ta hand om mig själv när mamma började dricka, jag slog av örat och sluta lyssna när hon och hennes vänner var fulla, jag helt enkelt SKET i dom! 

jag vart ofta osams med mamma för att jag hittade hennes gömställen och hälde ut skiten, jag skickade ut hennes suparvänner, jag betede mig riktigt illa emellanåt just för att jag inte orkade längre.. visst hade mamma många nyktra stunder och då njöt jag men sen så fort flaskan kom hem till oss i hennes hand så flippade alllt. 

-det finns så många dåliga minnen som skulle ta en hel dag att skiva ner! det är alltid lätt att göra en lång historia kort..

när jag var 17-18år då bestämmde min mamma sig för att hon skulle bli nykter, med stöd av oss i familjen så klarade hon det.. nu har min underbara mamma vart nykter i 6-7år och ingen är mer lyckligare än jag.. min mamma är min stolthet, hon är min drottning, den som har skapat mig och gjort mig till den jag är i dag... att sett henne kämpa mot så mycket och tagit steget till ett bättre liv gör mig så glad..

-och ska jag vara ärlig så är jag FAKTISKT stolt för mig bakgrund. jag är tacksam att jag levt det liv jag gjort, för det liv jag levt har gjort mig stark, det livet har gjort mig till den person men denna personlighet jag är och har idag!

 

luvcatz

27 februari 2014 21:56

Starkt inlägg - jag é oxå sånt där maskrosbarn, känner igen mig i beskrivningen om att man inte tog hem vänner o inte visste vilket skick man skulle hitta mamma i. Jag kände doften i trappen redan innan jag var inne i lägenheten efter skolan vad som pågick... så var det o jag har blivit stärkt o inte låtit mina barn växa upp på det viset :)

http://luvcatz.bloggplatsen.se

ensamblirintestark

28 februari 2014 21:55

Ett stolt maskrosbarn är jag :)
Jo visst är det lite sjukt, jag kunde höra på mammas röst i telefon om hon bara hadet druckigt några klunkar öl eller så. Lite läskigt att man som barn kunde höra sig till sådan saker.
Precis, min man sa att våran dotter ska hållas borta från allt skit, droger, alkohol, vapen m.m och de tänker jag stå fast för :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  jag önskar mig faktiskt att dett skulle finnas en "stänga av" knappt till huvudet. det är ust kvällarna och nätterna som ä jobbigast. visst för mig är de en kamp varje dag att slå upp ögonen och saknaden är stor dygnet runt. men just på kvällarna...

Kvällarna är väl stunden som är värst.. det är väl just därför jag har besämt mig nu för att börja skriva av mig en del just här, för någonstans måste det väl ta vägen. alla säger det -gå inte och ha allt inom dig för tillslut rinner det över. och de...